Bostadsaktörer kräver idag höga effektivitetstal (BOA/BTA) samtidigt som efterfrågan på mindre lägenheter ökar. Detta är en ekvation som är mycket svår och i vissa fall omöjlig att få ihop. Lab-projektet genomfördes i syfte att öka förståelsen för och sprida kunskap kring vilka faktorer som påverkar effektivitetstalet BOA/BTA. 

Undersökningen utgick från ett trapphus med 3 lägenheter i en 12 m djup huskropp. Sedan jämfördes detta typtrapphus med olika alternativa lösningar, för att visa på principiella effekter av antal lägenheter per trapphus, ytterväggstjocklek, typ av trapphus samt husdjup.

I typexemplen användes liknande lägenhetsstorlekar med funktionella rumsmått för att säkerställa att förslagen innebär goda bostäder. För att förtydliga effekten av hur olika faktorer påverkar nyttjandegraden redovisades varje parameter för sig.

Resultatet visar tydligt att det i första hand är geometrin som styr nyttjandegraden. Detta innebär att det är detaljplanens utformning med husdjup, i kombination med bostadsutvecklarnas önskemål om lägenhetssammansättning som ger förutsättningarna för BOA/BTA-talet.

Team

Emma Carlbom, Frida Duveholt & Joachim Lundquist

Teknisk utveckling har de senaste åren lett till nya typer av fordon, försett cyklar med eldrift och transportlåda, förbättrat infrastrukturen för elbilar och kapaciteten för batterier. Förändrade levnadsmönster och prioriteringar tillsammans med delningsekonomi och nya betalningsmodeller gör att vi i högre grad väljer bort den privatägda bilen. Behovet av och viljan till förflyttning kvarstår dock vilket skapar förändrade förutsättningar och utrymme för nya lösningar när städer planeras. Vi tror att ett steg i rätt riktning är att sluta prata om parkering och börja prata om mobilitet. Med centralt placerade anläggningar, mobilitetshus, kan olika typer av färdmedel samlas på en och samma plats vilket underlättar övergångar mellan olika färdsätt och möjligheten att välja det för tillfället mest lämpade transporten, sk ”mobility on demand”.

Mobilitetshuset ska ligga strategiskt placerat för att koppla optimalt mot naturliga infartsvägar, kollektivtrafik, stadscykelsystem och upptagningsområden. Bottenvåningen aktiveras med närservice och gemensamhetsfunktioner och mobilitetshuset kan med fördel skos på en eller flera sidor med t.ex. kontor eller bostäder. Tanken är att mobilitetshuset utgör områdets naturliga mötesplats där man förutom att förflytta sig kan ta en fika, handla, hämta upp sina e-handelsvaror, odla på taket, skörda honung, låna och lämna böcker i områdesbiblioteket, reparera och tvätta sin cykel eller varför inte ta en bastu…

På samma sätt som att bensinstationerna på 1990-talet kom fram till att de inte längre ska lukta bensin och olja utan nybakt bröd kommer framtidens mobilitetshus dofta bullbak!

Projektet togs fram som ett bidrag till idétävlingen Imagine Open Skåne 2030 som anordnades av Sveriges Arkitekter Skåne och Region Skåne under 2016. Den vision som togs fram i tävlingsbidraget har sedan legat till grund för FOJABs vidare arbete inom kompetensområde parkering/mobilitet. Se även:

Fullriggaren, Malmö

Däcket, Västerås

Team:

Erik Appelgren, Anders Eriksson Modin, Elise Lindahl

Parkerings- och mobilitetshus är bra exempel på byggnader som idag används för ett specifikt ändamål men där behovet av dem mycket troligt kommer att minska över tid. FOJABlab studerade vad som skulle krävas av en ny mobilitetsanläggning idag för att den ska kunna ställas om till bostäder eller kontor i framtiden.

Hållbarhetsbegreppet har på kort tid utvidgats från att primärt handla om byggnaders miljöpåverkan vid byggnation och drift till att omfatta byggnaders och miljöers hela livscykler både när det gäller materiella, tekniska och sociala aspekter. En växande befolkning skapar ett behov av förtätning inom städerna samtidigt som resurserna är begränsade. Som en del i en hållbar utveckling på lång sikt måste vi börja återanvända både byggnadsmaterial och hela byggnader.

Under oljekrisens efterdyningar på 70-talet fick ingenjörerna Jan Dyfverman och Jan-Erik Hollander forskningsanslag från Statens forskningsråd för byggnadskonst för att utreda hur man kunde planera och konvertera parkeringshus till andra funktioner, t.ex. bostäder och kontor. Forskningsrapporten heter ”R41:1975 Alternativanvändbara parkeringsanläggningar” och verkar aldrig ha fått någon omsättning i praktiken eller ens en stor läsekrets. Kanske var de före sin tid? Idag är frågan återigen högintressant när bilpool, delat ägande och bättre alternativ till bilen leder till minskat bilberoende. Om vi i en framtid får självkörande bilar kommer fordonsflottan minskas ytterligare och kan dessutom parkeras utanför stadens centrala delar.

Tiden är mogen att med nya glasögon titta på Dyfverman och Hollanders gamla tankar kring att bygga anläggningar som kan konverteras till bostäder och kontor när de tjänat ut sin roll som parkering. Problemen är kända: hur hanterar vi dagsljus i en djup volym, låga takhöjder, golvlutningar och nyttiga laster? Lab-projektet gick ut på att studera ett fiktivt projekt utan platsspecifik koppling där ramper och de mittre parkeringsraden demonteras för att åstadkomma ett gårdsrum och möjliggöra goda dagsljusförhållanden.

Se även Mobilitetsmaskinen och Kompetensområde parkering/mobilitet

Team

Anders Eriksson Modin, Viktor Johansson, Niklas Sonestad

Det finns ett glapp mellan den vanliga bostaden och det institutionella äldreboendet, mellan full autonomi och behov av vård under dygnets alla timmar. Det har det senaste decenniet börjat komma fler boendeformer med olika innehåll, t ex trygghetsboende och övergångsboende. Den demografiska utvecklingen visar dock att detta är ett segment som kommer att växa. Lab-projektets mål var att ta fram en princip för framtida generationsboende i staden och identifiera nyckelaspekter för en lyckad funktionsblandning i syfte att fördjupa diskussionen kring vad som är värdeskapande vid planeringen av ett livsboende, både för individ och samhälle.

Undersökningen och skissen utgick från premissen att många vill bo kvar i sitt område så länge som möjligt och endast kan tänka sig att byta bostad om alternativet är tillräckligt attraktivt. Eftersom människor ställer höga och mer specifika krav på sitt boende idag än förr talar detta för att skapa utrymme för en större diversifiering av boendemiljöer. Även flyttkedjan gynnas om äldre kan tänka sig att flytta tidigare så att utbudet av t ex småhus ökar på marknaden.

Vi ser också en tendens att när kommuner bygger samhällsfastigheter skapas stora enheter med homogent innehåll istället för att blanda funktioner och samutnyttja valda delar. Vi menar att ur ett stadsbyggnadsperspektiv är funktionsblandning mer socialt hållbart. Det finns också en stor vinst med att skapa goda förutsättningar för olika generationer att leva nära varandra för att kunna hjälpas åt med vardagspusslet och motverka ensamhet och isolering.

Genom att bygga för alla sinnen och att föra in växtlighet och grönska som ett självklart inslag skapas en stimulerande, rogivande och läkande boendemiljö vilket ger ett friskare liv både fysiskt och psykiskt.

Ovanstående aspekter arbetades in i materialet som utgör en plattform för vidare diskussion kring boendemiljöer, samutnyttjande och stadsplanering.

Läs även om FOJABs salong på Almedalen 2019, “100- det nya 70?”.

Team

Elise Lindahl, Pia Månsson, Géraldine Storb

Under arbetet med fasaden till kontorshuset Isblocket i Hyllie, Malmö, ville vi utveckla ett arbetssätt där vi använder oss av vår digitala modell för att snabbt få fram olika alternativ för mönsterstorlek och fördelning som sedan kan testas i verkligheten för att avgöra effekten på nära respektive långt avstånd. Fasadtesterna gjordes inom FOJABlab i syfte att vässa vår arbetsmetod när det handlar om framtagande och utvärdering av olika fasadalternativ.

Ett script styrde storleken på och fördelningen av mönstret som skulle tryckas i lager på glas och därmed skapa en tredimensionell effekt. Mönstret skulle dessutom fungera delvis solavskärmande och därmed förbättra arbetsmiljön för dem som arbetar i byggnaden.

Olika varianter kunde snabbt provas i fullskala på kontoret för att avgöra hur mönstret fungerade på nära håll och renderas för att få en förståelse för effekten på avstånd.

Resultatet blev en metod som möjliggör för oss att på ett bättre och mer effektivt sätt utvärdera fasadmönster utifrån såväl estetiska som funktionella och tekniska krav.

Se även Isblocket.

Team
Anders Eriksson Modin, Niklas Sonestad