I huvudet på en bogranskare

Alla pratar om att ha kundens perspektiv i centrum. Men hur lyckas man med det, när det är hus som ska byggas och många vara involverade. Några som vet är Bogranskarna, som varje år går igenom och analyserar ett antal bostäder.

Varför pratar ni bara golvlister?
Arkitekt Ida Stavenow ritar inte bara bostäder på FOJAB. Hon är också en av sex Bogranskare som tycker till om nyproducerade bostäder i Sydsvenskan. Hur går det till och vad rör sig i huvudet på en Bogranskare?

— Vi gör 4-5 utflykter per år och tittar på två objekt åt gången. Gruppen består av en landskapsarkitekt, en energikonsult och fyra arkitekter. Två av arkitekterna är knutna till den akademiska världen och vi andra två arbetar på arkitektkontor. Själv har jag varit med i tre år nu.

— Vi tittar på både flerbostadshus och typvillor och vi granskar objekt färdiga att flytta in i för vem som helst, inte specialritade bostäder. Nyckelfrågan vi ställer oss är ”Är detta en bra bostad?” utifrån den vanliga bostadskonsumentens perspektiv. Det handlar alltså inte bara om arkitektoniska kvalitéer utan även andra saker som materialfinish, energifrågor, utförande med mera.

— Blandningen gör att mina arkitektkollegor ibland är skeptiska till att det inte är tillräckligt fokus på arkitektur. Varför pratar ni bara golvlister?

Ida Stavenow berättar om hur diskussionen till exempel kan handla om överskåp som är placerade som dammsamlare mitt på en vägg, fast man kunnat integrera dem på ett bättre sätt i rummet. Något som kan uppfattas som en trivial diskussion om bristande omsorg om detaljer, kan visa på något mer fundamentalt i arkitekturen: Att man inte lyckats få till en få en helhet, ett vackert rum där ljuset flyter och som kanske är en del av ett bra rumssamband.

— Kvaliteten på bostäder i Sverige är generellt väldigt hög och har också höjts på senare år. Det är fina material, rymligt och tillgängligt, bra vitvaror, snålspolande kranar, helkaklade badrum. Det finns väldigt lite som är jättedåligt, men det finns inte heller så mycket som är jättebra.

Landet lagom
— Många tycker att vi är lite lama i vår kritik, allting blir en trea. Men det är ju för att det allra, allra mesta är väldigt lagom – och tyvärr likadant. Detta är en fråga som diskuteras en hel del i gruppen, och vi efterfrågar nytänkande. Där har vi som arkitekter också ett ansvar att visa på alternativa lösningar.

De flesta har en idé om vad man kan förvänta av en nybyggd bostad; Man vill at det ska vara ekparkett, för det är fräscht och enhetligt och vitt kök och öppen planlösning, för det har man har sett i olika sammanhang. Men man vet inte vad man skulle kunna få och det finns inte riktigt några alternativ eftersom marknaden är så likriktad.

— Man kan inte producera något som ingen efterfrågar, och ingen efterfrågar något som de inte känner till. Därför krävs det modiga själar i bostadsproduktionen som vågar satsa på annorlunda kvalitéer så att man kan få bollen i rullning. Bogranskarna tittar ju också på grundidén. Vad är det för sorts liv man lever i den här bostaden? Det vore så bra om det fanns plats för olika sorters liv. Vi är ju olika!

Ibland krävs bara en dörröppning
— Boendekvalité kan vara olika saker för olika människor. En massa andra grundläggande saker får man bestämma över – om man vill ha barn, om man vill ha bil, var man jobbar, vad man äter. Men alla ska bo på mer eller mindre samma sätt. Det blir också allt mindre variation efterhand som det gamla bostadsbeståndet fasas ut. Med en kulturellt blandad befolkning och nya familjekonstellationer borde det finnas utrymme för större variation.

Ida Stavenows examensarbete handlade om detta. Där tittade hon på variationer i bostaden och strukturer som kan ge boende större möjligheter att själva påverka.  En tanke var att utforma villakvarter med mindre enskilda tomter till förmån för gemensamma ytor. Villorna skulle ha en basstorlek som skulle kunna utökas efterhand med tillbyggnader inom givna ramar. Ett annat idéprojekt var en radhuslänga med interna kopplingar och en slags mellanled som flexibelt kunde kopplas till intilliggande bostäder för exempelvis generationsboende; När farmor och farfar inte längre kan använda sin övervåning så kan grannen ta över den, och de kan bo kvar på lite mindre yta.

— Flexibilitet över tid tror jag på och en ny form av kollektivism där det kollektiva är ett erbjudande, inte ett krav. Ett annat exempel jag stött på var två singelkvinnor med barn, som varannan vecka öppnade upp och levde storfamiljsliv med varandra och barnen, och varannan vecka stängde till och levde singelliv. Det krävs bara en dörröppning! Och lite mod.

Själv bor Ida Stavenow i en bostadrätt med 3 rum och kök och balkong.

— Vi gjorde arkitektvalet att flytta till ett fult hus med utsikt mot ett fint, säger Ida. Lägenheten hade sådana kvalitéer, framför allt ljuset med stora perspektivfönster över hörn. Planlösning och ljusföring måste vara på plats från början, men annars går mycket att fixa till i efterhand om man vet vad man vill. I köket tog vi bort matplatsen och gjorde en rejält stor rostfri bänkskiva för matlagning. Det var ett sätt för oss att anpassa bostaden till vår livsstil och våra intressen.