Konsten att inreda med återbruk

Hur får man en interiör att hålla över tid? Återbruk kan bidra med karaktär och identitet åt en interiör, som gör den uppskattad och värd att bevara länge. Vi pratar framgångsfaktorer och fallgropar med två av FOJABs experter på återbruk inom inredning.

Inredningsbranschen har länge anklagats för att uppmuntra en slit-och-släng-mentalitet. Men på senare tid har något hänt.

– De flesta tycker det är sunt att ta vara på det som finns – så länge det inte blir för omständligt. Här kan vi hjälpa till, säger Lisa Mannheimer, inredningsarkitekt på FOJAB.

Vad är skillnaden på att jobba med återbruk jämfört med nyproduktion?

– Vi lägger mer tid på att inventera, hitta och bedöma möbler. Processen som helhet behöver inte ta längre tid eftersom vi slipper långa leveranstider. För kunden blir det inte nödvändigtvis billigare, som man kanske kan tro. Det är snarare så att kostnaderna flyttar från inköp till arbetstid för arkitekterna. En arbetstid som många av våra kunder ur ett hållbarhetsperspektiv ofta tycker det är värt att betala för, säger Lisa.

– Även om utbudet av begagnade möbler är stort är det en något större frihet att jobba med nyproduktion. Men begränsningarna kan göra arbetsprocessen intressantare och kvalitet eller estetik behöver inte heller bli sämre, säger Robin Larsson, arkitekt på FOJAB som har jobbat mycket med återbruk inom inredning.

Nyckeln till framgång är ett interiörkoncept som är tillräckligt starkt men samtidigt flexibelt, så att inte urvalet på återbruksmarknaden begränsas för mycket.

– Med inredningsarkitektens tränade öga och känsla för kvalitet och design kan vi skanna igenom marknaden och bedöma vad som passar just det specifika projektets budget och koncept. Vad som är värt att spara och vad som kan förädlas – och framför allt vad som passar tillsammans. Vi kan skapa en inredning som upplevs som sammanhållen även om komponenterna är hämtade från olika platser, tidsepoker och sammanhang, säger Lisa.

Hyresmarknaden för möbler ökar, vilket är positivt ur delningssynpunkt. Samtidigt har vi historiskt sett tenderat att visa mer omsorg om saker som vi äger, mindre om det vi hyr. Så hur undviker man att en interiör slits och slängs?

– Oavsett ägandeförhållande måste vi vårda våra möbler och förstå att inget helst ska slängas från och med nu. Hoppa inte i soffan, gunga inte på stolen – så gör du klimatet en tjänst. Genom att arbeta med affektionsvärde, design och formstarka möbler ökar chanserna för att interiören håller över tid, säger Robin och fortsätter:

– För mig är en hållbar interiör inte bara återbrukad, utan så konceptstark och stilig att den också håller över tid. Jag älskar miljöer där det känns som att tiden stått stilla – utan att den kännas daterad. Återbruk kan bidra med en unik karaktär och en stark identitet, som i sin tur kan göra miljöerna än mer uppskattade.

– Visst kan det vara en utmaning om kunden sitter med trista möbler sedan tidigare och ser framför sig något nytt och fräscht. En kund som betalar för en förändring vill ofta se en tydlig skillnad. Den enkla lösningen har länge varit att föreslå en stor omgörning, men både vi och kunder tänker kanske lite annorlunda idag. Vi måste kunna erbjuda en minst lika bra miljö som om man köper nytt. Men det kommer nog att ta lite tid innan motståndet mot begagnat är helt borta, säger Lisa.

Ett sätt att få exempelvis kontorsinredningar att hålla längre är att arbeta långsiktigt med en bra bas i de interiöra materialvalen som passar många olika hyresgäster. Då måste inte allt bytas ut när ett nytt företag flyttar in.

– Därför designar vi ofta med flexibilitet och demonterbarhet i åtanke – och låter kundens identitet avspeglas i den lösa inredningen istället. Som arkitekter kan vi själva vara lite låsta i vad som är fint och fult. Det är något vi behöver jobba med som bransch. Det viktigaste hållbarhetsgreppet i arbetet med interiörer är just att undvika slit-och-släng och se till att avyttringen sker på ett ansvarsfullt sätt, säger Robin.

Är det någon skillnad att jobba för offentliga respektive privata kunder?

– Det går absolut att skapa vackra och sammanhållna miljöer med återbrukade möbler även i en offentlig upphandling, det handlar om att veta hur man sätter ihop förfrågningsunderlaget. Det hjälper vi till med! Det allra viktigaste för ett bra resultat är att kunden är intresserad, att man vill åt samma håll. Det gäller både offentlig och privat, säger Lisa.

Men egentligen tycker hon att lagen om offentlig upphandling går dåligt ihop med cirkulära ambitioner. Återbruk bygger på att gripa tillfällen som dyker upp, och det kan vara svårförenligt med en så styrd process som LOU. Offentliga beställare kan också ha svårare att vara beslutsmässiga så snabbt som inköp av begagnade möbler kräver.

Vilken är återbrukets knäckfråga?

– Frågan om hur vi ska hantera dåliga möbler är långt ifrån löst, men den har åtminstone kommit upp på bordet. Medvetenheten har ökat, säger Lisa.

– Jag håller med och efterlyser ett nationellt grepp på återbruk, säger Robin. Hela kedjan behöver ses över. Om vi ska sluta slänga behövs en bättre struktur för återvinning både för privatpersoner och företag, och jag uppmuntrar och hejar på alla som driver återbruksrelaterade företag – framför allt ni som förädlar, upcyclar och ger uttjänade produkter ett längre liv.