2024-02-07
Fasad av spillmaterial flyttar gränserna för återbruk
Nu är det klart, mobilitetshuset Hyllieäng i Malmö med sin fasad av kasserat och bortsorterat material – trots många oförutsedda händelser längs vägen. Att gestalta för ett stort mått av osäkerhet är den största lärdomen, menar Petra Jenning, arkitekt och innovationsledare på FOJAB.
I Malmöstadsdelen Hyllie står ett hus med en fasad bestående av begagnade glasskivor, överblivna plåtar från värmeväxlare och skärskelett från tillverkningsindustrin, alltså det som blir kvar när man stansat ut former ur plåt. FOJAB har gestaltat mobilitetshuset på uppdrag av Parkering Malmö.
– Det var tidigt vår gemensamma ambition att gå utanför byggsektorn när vi letade material, berättar Petra Jenning. Vi ville utforska och flytta gränserna för vad som är möjligt att göra inom återbruk.
Demonterbart
Och när mobilitetshuset har tjänat ut ska den 2400 kvadratmeter stora fasaden gå att demontera och materialet användas ännu en gång. Därför hålls alla material så rena och råa som möjligt. Också infästningssystemet går enkelt att plocka ner igen.
Är det svårare att skapa vackra byggnader och miljöer med återbruk och med kravet på sig att allt ska vara återbrukbart?
– Jag tycker inte det, det finns ingen motsättning mellan återbruk och vackra, älskbara miljöer. Fasaden på Hyllieäng berättar en historia som ger en extra dimension åt byggnaden. Men på samma sätt som för all arkitektur som ska hålla länge krävs det att gestaltningen är omsorgsfullt genomarbetad, säger Petra Jenning.
– Men visst, fortsätter hon, vi behöver bredda vår syn på vad som är vackert, funktionellt och önskvärt. Måste alla köksluckor vara nya, eller är det okej att lacka om? På vårt Malmökontor har vi låtit det hundraåriga fabriksgolvet vara kvar med alla sina skavanker synliga. Vi älskar det, men det skulle nog inte tolereras överallt. Vi måste vara mer öppna för vad som kan fungera – och det ligger på oss alla att hjälpas åt.
Olika tidsperspektiv
Att gestalta en fasad med sådant som normalt inte räknas som byggmaterial har varit speciellt på många sätt. Inte minst har det varit en kunskapsmässig resa för de inblandade aktörerna att förstå varandras förutsättningar.
– Företaget som skulle förse projektet med skärskelett jobbar i vecko- eller månadscykler medan arkitekter ritar hus där materialet behövs först om två-tre år. Det gjorde det svårt för oss att veta vad som skulle finnas tillgängligt den dag vi behövde det. Ingen vill ju lagerhålla material i flera år.
Att arbeta med befintliga material kräver därför att arkitekten har ett mer flexibelt förhållningssätt. Hyllieäng blev en övning i att hantera osäkra leveranser och material som plötsligt bytte format. Och även om slutresultatet ändå blev ganska likt ursprungsskisserna är en viktig lärdom att ha större beredskap för oförutsedda händelser.
– När vi jobbar med återbruk är det ännu viktigare att vi jobbar smart med designsystem och digitala modeller för att klara av snabba och oförutsedda ändringar, säger Petra.
Annat regelverk krävs
Ökad cirkuläritet ställer också andra krav på regelverket. Dagens bygglovsprocess är inte gjord för situationer där materialen till viss del är okända långt in i processen. I fallet Hyllieäng kunde stadsbyggnadskontoret i Malmö utvärdera en prototyp som gav en uppfattning om karaktären på byggnaden, även om vissa detaljer som mönstret på skärplåten inte var helt klara.
Men när värmeväxlarplåtarna bytte format, så att de inte längre såg ut som det man fått bygglov för – då blev det till att tänka om, göra en ny prototyp och hålla tät dialog med stadsbyggnadskontoret.
– Malmös stadsbyggnadskontor var väldigt tillmötesgående och även de är intresserade av att ställa om till mer cirkulärt byggande, men de är förstås bundna av lagen. Och det är inte säkert att de hade kunnat tillåta ett lika stort mått av osäkerhet om det gällt en centralt belägen byggnad. Ska vi lyckas med återbruk i större skala behövs en förändring av regelverket på samhällsnivå, menar Petra.
